Den senaste tiden har jag funderat en del på om det finns bilder, konst, som talar till oss om julen på samma sätt som musiken gör. Det finns alltid ett rikt utbud av olika julkonserter och s.k julmusik som flitigt spelas från november fram till slutet av december. Speciellt kyrkorna fylls av besökare under adventstiden för att närma sig julen och komma i julstämning, genom att lyssna på vad man skulle kunna säga; en julens specifika julmusik eller musikens julgenre.

Hur är det med bildkonsten? Det finns ju förstås en hel uppsjö med bilder till exempel i form av de julkort vi skickar till varandra eller i form av olika adventskalendrar. Dessa med ofta med en mycket traditionell ikonografi. Men konstens julgenre finns inte närvarande i t.ex. kyrkor eller skolor, på samma sätt som musikens julgenre och jag ställer mig frågan om bildkonsten överhuvudtaget numera sysslar med julen och dess budskap som något slags innehåll eller frågeställning. Tidigare och för länge sedan gjorde konstnärerna det. Det finns många varma och innerliga framställningar av modern och barnet som jag tror att fortfarande kan beröra oss, lite på samma sätt som en del julmusik berör oss. Jag kommer att tänka på äldre bilder och skulpturer av Maria. Mariamotivet uttrycker för mig den innerlighet och värme som fortfarande i vår sekulariserade tid berör. Det kommer alltid att finnas föräldrar med barn och precis som Maria både glädjer sig och oroar sig föräldrarna sig för de barn de tar hand om och just ömheten i detta som uttrycks i många Mariabilder är universell. Förlorar vi detta, ömheten och kärleken, så förlorar vi allt. Jag ser Maria som en människa som helt enkelt bryr sig om andra, tillåts vara förälder, är mänsklig på riktigt och innerlig. Och framförallt enkelheten i detta är stark. Jag vill påstå att många av Mariabilderna kan bidra till andlighet, långsamhet och fördjupning, bortom alla dagens krav på resultat, effektivitet och långt drivna ekonomiska intressen.

Mariaikonografin är mycket rik och det finns många olika framställningar av Maria, Den tronande Gudsmodern, Den ömma modern, Den bedjande Maria, Den ammande Maria osv. Under tidigkristen tid och medeltid spred sig Mariakulten över hela Europa och många konstnärer arbetade med motivet. Men i samband med reformationen avtog kulten av Maria och skulpturer och bilder rensades bort från kyrkorna. Legenden berättar att den äldsta bilden av Maria hade målats av evangelisten Lukas och den skulle ha hittats i Jerusalem på 400-talet och sedan kopierats och spridits över världen. Lukas har också fått ge namn till medeltida målargillen (skrån), så kallade Lukasgillen. En mycket speciell Mariatolkning är den så kallade Skyddsmantelmadonnan eller Skrinmadonnan som finns i olika versioner. En Skyddsmantelmadonna är ofta en träskulptur av Maria med uppvikbara dörrar eller luckor i form av Maria mantel. Det speciella är att innanför luckorna finns Gud och olika tillbedjare och där kan mänskligheten söka skydd. Skyddsmantelmadonnan åberopades främst mot krig, orostider och sjukdomar. Kanske en skyddsmantelmadonna (kallas också skrinmadonna) kunde behövas även i våra dagar, det finns en mycket fin sådan madonna i Övertornio.

Jag har under en längre tid fascinerats av olika Mariabilder och anser att de har mycket att tillföra även i vår tid – kanske vi kunde få en nutida bildkonstens julgenre via äldre Mariabilder. Jag menar inte att vi ska börja att kopiera, utan kanske mera gå via dem och inspireras av dem.

Avslutningsvis vill jag ändå konstatera att det finns möjligheter för en bildkonstens julgenre, vi måste bara försöka att se bortom de ofta så romantiserande och kanske förlegade julkortversionerna av den Heliga familjen och Konungarnas tillbedjan i kombination med tomtarna och allt annat.